Inget är som en ölkyl på scen

I tisdags på KB stod det ett kylskåp med öl på scenen. Fast å andra sidan, kommer man från Appalacherna så är det OK. Åtminstone om bandet heter Hayseed Dixie.

Med teman som dryckenskap, otrohet, dödande och Helvetet kan mycket gå fel. Inte minst om man spelar Bluegrass. Bas och gitarr är inte det enklaste alla gånger. Lägger man sedan till banjo och mandolin höjs ribban ytterligare.

För att göra det extra knepigt så spelar Hayseed Dixie i "180". Fast bakomhillbilly-fasaden döljer sig både spelskicklighet och eftertanke. Det var en riktigt bra musikupplevelse!

Inte utan min gröna laserstråle

Jarre! Jarre! Jarre! Vilken känsla att återigen få se sin idol live.

Jean Michel Jarre var verkligen den musiker som fick upp mina ögon för elektronisk musik. De stora teknikpackade produktionerna med videos, laserharpa och fyrverkerier fick dock stryka på foten denna gång.

Den senaste turnén bygger på att Oxygen spelas i sin helhet live utan förinspelat material. Till den bragden krävdes tre musiker till och ett helt batteri med nostalgisynthar.

För att göra kvällen perfekt började jag och min mor med mat på Café Hoeg’s på Vesterbro. Därefter följde en oförglömlig konsert på Falconersalen.

Jag har fått nog av betongrock

Så har jag varit och sett Kent igen. Denna gång var det på Baltiska Hallen i Malmö. I mina ögon är det en av de sämsta konsertlokaler jag vet.

Musik blir aldrig bra i betongidrottshallar. Jag var med om en liknande upplevelse i december när Marilyn Manson och Turbonegro spelade i Valbyhallen i Köpenhamn. Ljudet kommer inte ut i sådana miljöer. Istället blir det grötigt och dovt.

Nej, det hade varit önskvärt med politiker och entreprenörer som kunde utveckla nya spelställen som funkar. I det här fallet förstördes en bra produktion av obefintlig akustik.