Roskilde kallar!

Nu är det dags igen att åter tälta i Roskilde. Det blir elfte gången för min del så jag kan med stolthet säga att jag totalt har bott nästan två månader på ett fält i Danmark.

Som vanligt campas det med Born to Moose och Hotel Bastardos i ett gemensamt läger fyllt med sympatiska människor.

Det är något speciellt med det hela. Oavsett om det musikaliska programmet är bra eller inte. I år är det lite tunt, men Radiohead, Bob Hund, Goldfrapp och några till gör det klart värt besöket. Fast trevligast är besökarna och den goda stämningen.

Slutet

Förra onsdagen var jag säker på att jorden skulle gå under. Åtminstone att VEGA i Köpenhamn bara skulle bli en grushög efter Ministry's stopp på sin avskedsturné.

Hela spelningen var som en attack mot alla sinnen. Publiken värmdes upp av videon till Revolting Cock's "I'm not gay". Då var där inga musiker på scen fast publiken hoppade och klappade takt.

När Al Jourgensen och bandet sedan äntrade lokalen var energin på topp. Jag slogs av den intensiva stämningen då musikerna och publiken var åtskiljda av tre stängsel. Frågan är bara vem som var djur i bur, bandet eller publiken?

Holy diver

I normala fall brukar jag vara rädd att se artister som hade sin storhetstid på 70- och 80-talen. Fast Ronnie James Dio har en speciell plats i rockhistorien så ett besök på KB en måndagskväll i vecka 23 var tvunget.

Tänk er att se en nästan 60-årig rockfarbror på klubb och det var bra, riktigt bra. Rösten höll, bandet var stentajt. Plus att de såg ut att ha kul.

Under två timmar levererades inte bara hits som Holy Diver och The last in line utan även en och annan låt från tiden med Deep Purple och Rainbow! Coolt!

Rock som den skall vara

Onsdagen den 9:e april rullade Danko Jones in på KB igen. Med sig i sällskapet hade han det mindre underhållande bandet Die Mannquin och en hel inspelningsbuss från P3 Live.

Första gången jag såg Danko Jones var jag helt stum. Det tog ett långt tag att smälta alla intrycken av texter, poser och energi. Få band alstrar en sådan energi som dessa Kanadensare.

Mannen talar verkligen sanning. Med glimten i ögat levererar han klyschor och poser som ingen annan och kommer undan med det. För under ytan finns det ett allvar som kräver lyssnarens uppmärksamhet.

Hej!

Jag har inte riktigt orkat skriva på ett tag, men intrycken från musiken har inte varit färre.

I och med detta så kommer här ett gäng texter samtidigt som representerar April till Juni.

Må gott!